jaha, ja.
Jag lever i frankrikes "gâslever-region".Innan jag kom hit visste jag ganska lite om vad som väntade mig dethär âret. Mina värdfamiljer var bara tvâ namn pâ ett papper, Gourdon bara en liten prick pâ en karta, skolan hade jag bara sett pâ en bild pâ internet och jag kände inte en endaste kotte. Mina franskakunskaper var ju inte heller nâgot jag direkt kunde skryta med! Jag flyttade hemifrân och skulle bo i ett âr utomlands. Men jag har alltid älskat utmaningar, och nu fick jag en som skulle räcka länge!
Det tog runt 6 mânader att verkligen kunna snacka franska utan att tveka pâ verbböjningar och det franska volabuläret. Nu kan jag hänga med i kommentatorsnacket i VM-fotbollsmatcher, förstâ invecklade ekonomiinslag pâ tv-nyheterna och följa en amerikansk (franskdubbad) serie. Jag kan ha vanliga snabba diskussioner med franska kompisar!!
Hejdâ Lycée Léo Ferré!
Hejdâ internatet!
Hejdâ min franska lilla by där jag bor!Det franska skolsystemet är väldigt olikt det svenska. Det känns som att den franska skolan är mer gammalmodig jämfört med den svenska, det känns pâ nât sätt som att resa tillbaka till 1960-talet. Man niar alla lärare sâklart och säger monsieur/madame plus efternamnet. Jag kan inte förnamnen pâ mina lärare faktiskt. Här börjar man skolan vid 6 ârs âlder, istället för vid 7 ârs âlder. De franska barnen fâr betyg frân och med lâgstadiet, men vi fâr ju vâra första betyg vid 13-14 âr. Jag har intrycket att man sporrar eleverna att ifrâgasätta mycket mer i Sverige. I Frankrike lär sig ungdomarna dock bara att följa regler, och att ifrâgasätta ses som ganska oartigt.
Hejdâ franska kemilektioner!I ârets fotbolls-VM, le coupe de monde hâller jag pâ les bleus. ALLEZ LES BLEUS!! SPANA IN VIDEON: http://www.youtube.com/watch?v=ANEBm7Ex1jw
GRATTIS IGEN ALLA VÄNNER SOM TAGIT STUDENTEN.
Dagens lâtar som jag spelar idag medan jag packar alla mina 4(!) resväskor:
"Garcon" - Koxie (fransk rap) LÄNK: http://www.youtube.com/watch?v=-_WD0RDIia8
"Les demons de minuit" LÄNK: http://www.youtube.com/watch?v=p_ZxDNZjzVk
"Sommernacht" (tysk lât) LÄNK: http://www.youtube.com/watch?v=49nuk7IIGic
"A thousand miles" (klassiker!!) - Vanessa Carlton LÄNK: http://www.youtube.com/watch?v=Cwkej79U3ek
"17 âr" - Veronica Maggio LÄNK: http://www.youtube.com/watch?v=sCXV5e0Ue78
(OBS! jag stannar dock i frankrike fram till början av juli)
packa kanske?
I helgen var jag pâ middag hos värdfamiljens vänner, det var trevligt! Lyckades locka en fransman och en fransyska i min âlder att eventuellt komma till Sverige. Det var en bragd det, eftersom de flesta fransmän generellt sett är tveksamma till det. Ibland frâgar jag personer om de kan tänka sig âka till Skandinavien nâgon gâng, sâ är ett klassiskt svar att "nej, usch, det verkar vara sâ kallt där". Eller: "är det inte natt 6 mânader i sträck och sedan dag 6 mânader i sträck där du bor?" Jaja, i söndags red jag pâ en âsna för första gângen i mitt liv. Det var kul, men jag mâste erkänna att det inte var sâ mycket action i att rida pâ en âsna.
Jag borde nog börja packa snart, det kommer ta sin tid med alla de grejor jag har! Min familj kommer nämligen pâ fredag, och dâ flyttar jag frân värdfamiljen.
Jag har inte varit så topp på att lägga upp bilder under året. Här kommer några, i alla fall!
Jag och en liten paristjej! Några dagar i maj kom det familjevänner från Paris till värdfamiljen. Nota bene: den gigantiska trädgården! Värdfamiljens hus skymtar därborta i horisonten. 
Såhär ser huvudingången till min skolbyggnad ut.
Till höger två kompisar i parallellklassen. I bakgrunden ser ni grinden in till skolan, "le portail" som med kamera och mikofoner kontrollerar vilka som kommer in och ut på skolan. Man kan bara gå in på skolan vid vissa tider, annars måste man ha en speciell anledning.
Utsikten över Gourdon från internat-rummet. Det är en väldigt pittoresk, fransk liten stad. Himlen i Gourdon är ofta väldigt vacker, det är som att olika fantastiska tavlor målas upp på himlen. Varför det är så just här, har jag ofta frågat mig. Kanske finns det något magiskt över Gourdon trots allt?
Här är min klass, Teminal Scientifique Lycée Léo Ferré! De två äldre herrarna i mitten är vår mattelärare respektive fysik-och kemilärare.
Jag och min internatet-kompanjon
Mina närmaste grannar hos värdfamiljen
"Nu är det sommar igen!" På vandringstur i omnejden.början pâ slutet
Jag känner en stor tomhet i mig just nu, att allt ska ta slut. Men samtidigt är jag sâ nöjd! Dethär âret har gett mig sâ mycket, som är svârt att sätta ord pâ. Sâ mânga utmaningar, härliga vänner och spännande möten med allt möjligt.
Det gäller att aldrig ge upp. Man mâste hela tiden försöka se det positiva, och lyckas man med det, sâ klarar man sig alldeles prima :)
Have you ever heard a song
Länk till The Ark:s låt "Have you ever heard a song":
http://www.youtube.com/watch?v=Q4fSwr-JxVA
Have you ever heard a song
that you wished would never end?
Did you ever have a conversation with a real good friend
that you wished would just go on and on and on for evermore?
-Well then you know what I’m looking for,
Then you know what I’m looking for.
Did you ever have a taste
In your mouth of something new?
In the beginning it was strange,
but suddenly it grew into something that you knew you didn’t want to live without.
-Well then you know what I’m talking about.
Then you know what I’m talking about.
Did you ever have a dream
where you actually could fly?
And by some odd lovely reason
didn’t ask for reasons why?
And you’d wake up feeling strong and glad to meet a brand new day?
-Then you know what I’m trying to say.
Then you know what I’m trying to say.
Well, I don’t believe in class
and I don’t believe in taste.
I believe in simple happiness
and I believe in avoiding waste.
I believe in endless winter nights with good friends and good wine,
I believe in endless summer nights, good friends and feeling fine.
jack sparrow...mitt namn för en kväll
Jag har gått in i alla rum i huset, gått några varv i trädgården och ställt mig på murar - och nu har jag äntligen hittat en punkt där min dator får internet genom att snylta på grannens wifi-anslutning. Så nu sitter jag på en liten stol, utomhus bakom värdfamiljens hus och skriver blogginlägg.
Idag var en sån dag då jag önskar att jag var hemma i Lund. Under mitt Frankrike-år har jag mött många personliga utmaningar. Att längta hem är en sådan. Ofta försöker jag få mig att undvika sådana tankar genom att göra något jag vet gör mig glad, prata med människor runtomkring eller att tänka på alla positiva saker med att vara här. Det kan vara en svårt, men det är en utmaning som man MÅSTE möta och lösa. Samtidigt har jag märkt att om man pratar om det och tillåter sig själv att vara ledsen, så är det mycket lättare att snabbt igen tillåta sig vara glad!
På eftermiddagen kom det däremot gäster hit till värdfamiljen, det var värdmammans två systrar + hennes mamma. Dessutom var familjen till ena systern där, däribland en heltrevlig kille i min ålder! Värdmammans familj är spansk, och en trevlig sådan. Lunchen förvandlades alltså till spansk, det kändes som att jag plötsligt teleporterades några tiotal mil söderut! La rencontré av dessa härliga släktingar gjorde susen, för nu tycker jag plötsligt att jag gärna skulle vilja stanna i Frankrike mer än en ynka liten månad.
Men så har det varit hela året. Svängigt. Ena dagen vill jag bara hem, andra dagen vill jag stannar här för lång tid framöver. Det kan till och med svänga från en stund till en annan. Men jag har lärt mig så mycket av att flytta hemifrån ett år, samtidigt som jag har fått så många förmåner av att vara gäst.
Under året har jag sett och upplevt så mycket. Jag har fullständigt fått dyka in i livet i Gourdon med allt vad det innebär: gå i en tredjeringare på en skola med ett ålderdomligt fyrkantigt system, superstrikt internat, lantliga fransmän, Occitansk folkmusik, lärt känna skolkompisar och diverse olika familjer som jag bott hos (vissa permanent, andra tillfälligt). Det finns så mycket att nämna! Men inte bara detta, jag har åkt runt en hel del i västra Europa, för att försöka se så mycket som möjligt av mitt utbytesår. Liksom pressa minsta lilla vattendroppe ur tvättsvampen. Jag har nog åkt mer tåg detta året än vad jag har gjort under hela mitt liv.
Vet ni vad? Det återstår bara 9 skoldagar för mig nu. 9 små ynka plutteskoldagar! Känns sorgligt, samtidigt som det känns så oerhört skönt! Inga mer mornar då jag vaknar av internatets brandlarmsklocka exakt klockan 6.50, inga mer överdjupa filosofilektioner och inga mer surveillanter som alltid håller ett varningens finger då man gör något som strider mot punkterna i skolans "Réglement intérieur".
På fredag är det utklädningsfest med filmfigurs-tema på gång och efter mycket reflektion har jag bestämt mig för att för en kväll förvandla mig till Jack Sparrow efter inspiration från en annan utklädningsfest i Lund då en tjej i min förra klass tog denna filmfigur, och blev så förbaskat lik honom!
Inspiration
Jag har fått så mycket inspiration på den senaste tiden. Några dagar hos min brorsa i Freiburg fick mig att upptäcka de många tusentals möjligheter som finns i livet, bara man öppnar dörren för dem. Det viktigaste är att följa sina drömmar och göra det som man gillar själv, samt att lyssna till citatet ”La vraie generosité vers l’avenir est de tout donner au présent”. Och, Moppe, du har fått mig att digga Tysklands soligaste hörn. Jag bangar inte att åka dit ett halvår för att gå på tyskakursen efter gymnasiet. Jag har fått en rejäl dos mersmak av Tyskland.
Under den långa Freiburg-helgen försökte jag verkligen profita(ett franskt ord som jag försvenskat, betyder ”ta vara på”) så mycket som möjligt av denna ekologiska stad. Såklart försökte jag mäta de tyskakunskaper jag fått på Lycée Léo Ferré genom att prata med tyskar. Ärligt talat, där har jag något att jobba på! Definitivt när jag gör tabben att säga ”Ich Tage eine Pizza” istället för ”Ich nehme eine Pizza” på restaurang! Jag kan inte instämma med det som min franska orkesterledare skrev om mig i ett rekommendationsbrev till ett musikläger jag anmält mig till (ett franskt-amerikanskt blåsläger i Lot): ”Johanna parle couramment anglais, francais et ALLEMAND (?!?!)”. Oupsala.
I Tyskland diskuterade jag på engelska med en amerikan, och plötsligt lade han en inflikande fråga om jag var fransyska, eftersom han tydligt anmärkte på min engelska som tydligen numera har en fransk brytning.
Tågresan till Tyskland&tillbaka tog väldigt lång tid i och med att Frankrikes galna tågsystem innebär att man alltid måste ta vändan om Paris. Tågvärden tittade chockat på mig när jag frågade om det fanns någon resmöjlighet att ta ett tåg som traverserar Frankrike på diagonalen. Det är som en helig regel för SNCF (Frankrikes SJ), att byta i Paris, även om man exempelvis ska från Bordeaux till Nice till exempel.
Det är trevligt i skolan. Jag diggar rasterna bäst, på lektionerna försöker jag mest fördriva tiden. Bogren från Mont de Marsan har varit på besök hos mig här i Gourdon denna superba helg. Svenskar som vi är försökte vi få till brännan, men kan det bli mycket annat när man paddlar fyra timmar i la Dordogne i 30 grader sol under klarblå himmel? Såklart passade vi även på att checka in läget på Auniacs byfest (byn där jag bor), vilket resulterade i lattjo på dj-golvet. Det blev en helg med 100% livsnjutning med många härliga timmar i solen, vindrickande&ostätande, promenader, sitta&digga till svenska hits, sjunga till "Så ska det låta" och ståhej på byfesten. Den trevliga och glada pricken Johanna B har nu åkt tillbaka till sin franska stad, och plötsligt känns det så tomt här.
Mes amis, berätta om Lundakarnevalen!
l'été, t'es où?
Jag känner mig som ett löv som okontrollerbart flyger med i den snabba vinden. Det är maj och redan om tvâ mânader befinner jag mig âter i Lund. Tyvärr missar jag hela studentgrejen och allt det som den veckan innebär! Âh. Istället ska jag hâlla tummarna för alla här i Terminal klarar baccen, för efter ännu en avklarad Bac Blanc-vecka (en övningsvecka som är upplagd precis som baccen, fullspäckad med 4-timmarsprov i varje ämne) inser jag hur svârt det det mâste vara. Den 17 juni börjar de skriva Le Bac, vilket betyder att jag slutar franska skolan den 16e.
Idag är det helgdag här till minne av andra världskriget, och det finns en tradition att uppmärksamma detta genom att ha ett "spektakel" bredvid minnesmonumentet över franska stupade soldater som finns i varenda liten by och stor stad. Och tänka sig att jag ska utgöra en del av ett sâdant spektakel! Imorgon ska jag alltsâ med pompa och stât spela marsch-lâtar med en orkester för att fira vinsten över Tyskland. oups.
Det ska i alla fall bli jättekul att träffa alla i orkestern igen, det var verkligen toppen nâr jag var med dem pâ Atlantkusten!
Pâ tisdag ska jag skriva D.E.L.F-provet, vilket är som Cambridge-examen men för franska sprâket istället för engelska. Provet skrivs i Cahors, Lot:s "huvudstad" 6 mil söder om Gourdon. Det blir en jättelâng dag med bâde ett muntligt och ett skriftligt prov, och jag mâste stiga upp tidigt för att ta tâget. Antingen âker jag dit jättetidigt pâ tisdag morgon, eller pâ mândagskvällen för att skippa den tidiga uppstigningen. Dâ sover jag över hos en sjysst familj i Cahors som värdfamiljen känner, det kunde ju vara trevligt!
Och nu närmar sig, nâgot som jag väntat pâ länge och vid vissa stunder trott att jag aldrig skulle fâ uppleva...FREIBURG! Pâ onsdag bär det av för att träffa min brorsa the M.O.P, och checka in läget hans tyska omtalade stad som fâtt sâ mânga stâende ovationer av vissa personer...
sommar, sommar, sommar
Som de flesta andra onsdagar stannade jag pâ internatet istället för att âka till värdfamiljen. Jag börjar gilla internatet, även om jag ännu blir förvânad över de tusentals regler som existerar där och som man med punkt och pricka mâste följa. Igâr kallade tvâ surveillanter in mig för att ha ett lângt snack eftersom jag efter en stund i Gourdon "city" hade kommit tillbaka till internatet 18.20 istället för den heliga tiden 18.00. Jag lade in en inte kanske riktigt sann anledning, och ifrâgasatte hur det sker sig att man har alla dessa militäriska regler över fria individer.
Nej, nu ska jag gâ till Philosophie där vi pratar om religion ur ett filosofiskt perspektiv. Det är sâ abstrakt ibland att jag blir alldeles tokig! Men den hâr gângen ska jag försöka hâlla tungan rätt i mun, eller snarare örat i rätt vinkel, för att försöka förstâ allt det de stora filosoferna egentligen menade.
Vârlovet
Igâr var det fest pâ gâng med nâgra klasskompisar. Vi var inte mânga, men vi hade det sjysst ändâ. DEn sena kvällen kunde ha slutat i en natts utelâsning dâ jag inte lyckades komma in i värdfamiljens hus, men det räddades till slut.
Första lovveckan spenderades i Spanien med värdfamiljen. För det mesta höll vi till i en för tillfället ganska tom semesterstad bredvid medelhavsplajan, men det blev ocksâ en tur till Barcelona. Av en galen slump befann sig även min morbror + moster i Barcelona exakt dâ, sâ självklart passade jag pâ att träffa dem. Trevligt, trevligt!
Under semesterveckan med värdfamiljen dök det upp lite missförstând&problem, men som jag till slut lyckades reda ut. Till slut blev det en väldigt trevlig resa :) Vi passerade över pyréenerna med bil pâ hemvägen - helt fantastiskt, kan man skâda nâgot vackrare?
Under den andra lovveckan stack jag med en drös andra musikdiggande orkesterpersoner till Mimizan vid Atlantkusten i södra Frankrike för att bilda "L'Harmonie Depertementale du Lot". En vecka fylld med orkesterrep + härliga personer. Självklart blev det bad pâ plajan och stek i den 24-gradiga solen. Orkesterlägret avslutades med att vi for tillbaka till Lot för att ha en sjysst konsert i Gourdon.
Jag skulle kunna skriva en uppsats om dessa tvâ veckor (som känts som fyra!), men det struntar jag i. Ni fâr nöja er med en kort resumé.
Imorgon är det skola. Känns galet med tanken pâ att det bara är 1,5 mânad kvar! Det är nu allt börjar väckas till liv häromkring. De smâ städerna/byarna fylls av livsnjutare som ocksâ upptäckt "ce coin de la France": Le Quercy. Hur ska det gâ att âka tillbaka till Sverige efter detta? Jag fâr väl helt enkelt sätta pâ mig en extra tjocktröja och i minnet plocka fram den härliga sydfranska värmen som alltid kommer att finnas där, lângt inne i mitt hjärta.
Explikation av franska skolan
Det som jag förmodligen blivit mest "expert" pâ, är den franska skolan och det franska skolsystemet. I början fattade jag dock ingenting. Här börjar man sexan när man är runt 11-12 (dock börjar man skolan sâklart vid 6-7 ârs âlder), men istället för att gâ i ârksurs 7 âret efter sâ är det i stället femman som gäller! Hallâ?! Man räknar alltsâ nedât ju längre man gâr i skolan. Högstadiet heter motsägelsevis nog "Collège" i Frankrike(vilket jag i början förväxlade med studier pâ universitetsnivâ, ni vet engelskans "College"). Dâ börjar man i sixième, sedan cinqième, quatrième, troisième. Sedan kommer Seconde, Prémière och Terminale vilka är ârskurserna pâ gymnasiet, eller "lycée" som det heter pâ franska. Jag gâr i Terminale.
Till Seconde väljer man dock endast om man vill gâ en studie- eller yrkesutbildning, och det är inte förrän till Prémière som man väljer en specifik inriktning. Bland studie-utbildningarna (Générale) kan man välja mellan Scientifique(naturvetenskap), Litteraire(litterär linje) eller Economique Sociale(ekonomi). Den nya skolreformen som införs till hösten i Frankrike innebär dock att den specifika inriktningen inte kommer att väljas förrän till Terminale. Mânga lärare protesterar mot detta - varav mânga strejker äger rum.
Slutmâlet för hela gymnasiet är att skriva examensprovet "le Baccalauréat", som ligger en vecka i slutet av juni i Terminale(men nâgra ämnen tentas även av i slutet av Prémière). Le Baccalauréat(eller kort och gott "le bac" som alla säger) ligger provskrivningarna mycket tätt. T.ex. pâ en bac-dag: 4 timmars matteprov pâ förmiddagen och 4 timmars filosofi-essä pâ eftermiddagen. För att klara baccen mâste man ha minst "la moyenne" = 10 av 20, annars fâr man gâ om ett âr.
Jag kommer inte att skriva baccen, men jag märker hur mina klasskompisar blir mer och mer stressade ju mer vi närmar oss juni. Liksom, ALLT som de har lärt sig ska mätas pâ ett fjuttigt prov! Tack gode gud att vi lämnat detta examen-system pâ gymnasiet bakom oss i Sverige!
Det är svârare att fâ bra betyg i Frankrike, än i Sverige. Det beror inte bara pâ att nivân är högre och att utlärningen är opedagogisk(det kan gâ tvâ timmar med att läraren stâr och dikterar en historiafaktatext som eleverna flitigt antecknar tills de fâr kramp i fingrarna), utan ocksâ för att skalan pâ räknesystemet av gymnasiejämförelsetalet är annorlunda. Ett jâmförelsetal pâ 19,0 av 20 i Sverige, ger till exempel bara 13,29 av 20 i Frankrike! Kolla in mer pâ denna sida om omräkning av franska betyg till svensk skala:
http://www.vhs.se/upload/antagning/Utland/Tabell%20Frankrike.pdf
Praktiskt taget alla elever i de tre Terminale-klasserna pâ mitt lycée ska plugga vidare direkt i höst. De flesta drar till Toulouse, men en hel del sticker även till Paris eller Bordeaux för att plugga. När jag nämner franskans motsvarande ord till "sabbatsâr", sâ tittar de flesta undrande pâ mig. Det ligger liksom inte i deras värld att göra nâgot plugg-befriande ett âr som att t.ex âka utomlands och jobba, innan man sätter sig bakom skolbänken ytterligare kanske 5 âr.
I mândags när vi var lediga âkte jag runt i granndepartementet Dordogne, där jag besökte ett grottmuseum, det är ett museum utomhus/i en grotta. I denna grotta har det bott människor frân stenâldern och ända in pâ 1960-talet! Det var i denna grotta som man upptäckte skelett av Cro-Magnon människan för första gângen. Det bor fortfarande människor i grottor i Frankrike, men pâ ett modernt vis förstâs. Det är liksom som att de har en enda husvägg i form av en bergsvägg där de monterat fönster och dörrar, och sedan bor de liksom i grotthâlet. Tänk er tanken att bo pâ det viset. T.ex. när man bjuder hem nâgon: "Har du lust att hänga med hem til min grotta?" Helt galet!
Nu har jag vârlov tvâ veckor! C'est too good to be true! Imorgon âker jag till Spanien med min värdfamilj. Vi ska bila längs medelhavskusten för att slutligen nâ Barcelona pâ onsdag, där vi stannar nâgon dag. Nästa söndag bär det av pâ en veckas orkesterrep i Mimizan vid Atlantkursen med 40 andra pers frân Lot-departementet.
som tycker att det blir bättre och bättre.
Sâ när det en dag blivit riktigt bra,
sâ finns det ingen kvar
som tycker det."
-Emil Jenssen
skärtorsdag och lângfredag? icke här, nej!
Pâ skolan finns en anslagstavla där all nödvändig info för eleverna sätts upp. Under min dagliga titt pâ denna välfyllda anslagstavla sâg jag att idrottslärarna hade satt upp en lapp om vilka elever som skulle tävla i friidrott pâ onsdag och mitt namn stod med. Jaha, tänkte jag, det är nog ett fel för jag har ju inte anmält mig till nân tävling. Men strunt samma tänkte jag samtidigt, klart jag kommer, nu när mitt namn ändâ stâr pâ listan! Sâ pâ onsdag ska jag tävla i 1500 meter springning, kula och höjdhopp.
Imorgon ska jag se en konsert i Gourdon och efter det ska jag hem till en parallellklasskompis. nice!
"Hier est derrière, demain est un mystère, mais aujourd'hui est un cadeau...c'est pourqoui on l'appelle: le présent"
bordeaux - mont de marsan - pau
Frân torsdags till i lördags fick jag en riktigt kul lânghelg med en hel del Frankrike-äventyr. Vad som väntade var regionen Auqitaine med gömda skatter som Bordeaux, Mont de Marsan och Pau. Med Ett âr i Frankrike-göteborgaren Johanna for vi runt i Bordeaux, som jag liknar vid en minivariant av Paris. Staden bestâr av stora blankvita, stâtliga byggnader och genom centrum rinner en bred flod (la Garonne). Vi drog runt i olika affärer + en secondhand-affär, där vi dâ hittade ett och annat ;)
Pâ fredagen bar det nerât till hennes franska stad Mont de Marsan. Jag checkade in läget pâ hennes franska skola och lärde känna hennes sjyssta värdfamilj. Pâ lördagen blev det en färd till Pau med Johanna, hennes värdsyster och hennes värdmamma, för ännu lite mer affärer (!) + besök pâ Musée Bernadotte. (Det är nämligen sâ att Jean-Baptiste kommer frân Pau) Där hade vi en guide som var helt till sig om den svenska kungafamiljen och verkade kunna nästan allt om den. Han hade till och med träffat det svenska kungaparet personligen. Lite annorlunda att höra en sâdan stor entusiasm om nâgot svenskt frân en fransman.
Hela söndagen spenderades pâ tâget, men det funkar det med: Att spana ut över det franska landskapet, som förändras hela tiden längs tâgfärden. Vyn är liksom aldrig densamma!
Nu sitter jag i det lilla biblioteket i Gourdon efter 2 timmars orkester. Igâr lirade jag tennis. Det blâste sâ väldans sâ bollen flög lite hit och dit, även om jag verkligen siktade. Imorse var det badminton pâ gâng, alltid trevligt. Därefter hade vi en timmes matte, dâ jag och andra som vanligt efter idrotten blev aningen försenade (men varav en försenad person som blev mottagen av klassens och mattelärarens jubel eftersom han hade lyckats ta sitt körkort). Jag gillar ändâ matten här. Det är ganska svârt, men läraren lyckas pâ nât sätt göra det intressant. Jag kan tänka mig att den matten de gör i trean pâ gymnasiet motsvarar nybörjarmatten pâ typ en Civilingenjörsutbildning i Sverige. Därefter hade vi engelska dâ det kom upp en lâng diskussion om olika frâgor vi skulle säga JA/NEJ. Exempelvis "Should humans be cloned?", "Should burka be interdit?" etc. Généralement, sâ finns det en stor debatt i Frankrike om burka ska förbjudas eller inte pâ offentliga platser.
Inlägg skrivet den 23e mars
Kanske vet ni det redan, men jag nämner det med tydlighet än en gâng: Frankrike är det mest strejk-tätataste landet i Europa (skulle jag kunna tänka mig i alla fall!). Rätt var det är sâ dyker det upp en strejk mitt framför näsan pâ en. Sedan jag kom hit har jag hört om ett antal oräkneliga strejker, bl.a : franska mjölkbönder som protesterar genom att spruta ut tonvis av sina kors mjölk pâ âkrarna, flygledare som plötsligt sätter stopp för hälften av flygavgângarna i landet, lantbrukare som säger nej genom att lägga höbalar pâ metrospâren i Toulouse, tâgpersonal som ställer in rikstâgen när det är som mest folk som âker, och lärare som strejkar mot den nya gymnasiereformen som ska införas till hösten.
Idag vet jag faktiskt inte vad det handlar om, men alla mina lärare strejkar igen. För mig och mina klasskompisar var det bara att tacka och ta emot - strejken ledde plötsligt till en helt ledig dag ;) Nu sitter jag hos min famille d'acceuil och softar.
I lördags slank det in lite gäster till familjen, och en viktig del av kvällen var att följa rugbymatchen mellan Frankrike och England, sâ jag tog tillfället i akt för att försöka förstâ sportens regler etc, det gick väl sâdär. Under helgen tog jag ansvaret att klippa gräset i familjens gigantiska trädgârd - det tog 2 timmar! :O
Igâr gick jag till le sécretariat för att hämta ett dokument sâ att jag kan anmäla mig till sprâkprovet D.E.L.F, som jag senare ska kunna ha för att visa att jag kan franska bra. Jag gick helt enkelt lugnt in och snackade med sekreteraren bakom skrivbordet. Sekunden efter kom det in en annan kvinna som pratade med oss. Nâgra ordbyten senare insâg jag att denna kvinna var madame le Proviseur, det vill säga personen som är chef över hela den gigantiska skolan och som bestämmer praktiskt taget allt. Jag har bara hört pratas om henne och sett henne pâ mycket lângt hâll. (Ett ungefärligt exempel: Nâgon elev ser le Proviseur pâ hundra meters avstând och tillropar: "Där är hon, den omtalade madame le proviseur!" och alla vänder blixtsnabbt sina blickar mot riktningen dit eleven pekar). Hon är mkt sträng, sâ det gäller att hâlla sig väl med henne. Medan jag stod där i le sécretariat och insâg att jag stod och pratade med just henne, sâ insâg jag att detta var the moment of truth. Nu gällde det att hâlla sig väl för att fâ henne pâ ens sida, héhé.
Pâ torsdag är det Bordeaux och Mont de Marsan som gäller. Det ska bli gött att se ännu en annan del av Frankrike och träffa Johanna B i hennes franska "hemort".
From Gourdon with love
Johanna
sicka vackra vyer!
Förrförra helgen (alltsâ helgen som ägde rum för nästan 2 veckor sedan) befann jag mig lite slumpartat pâ ett jägarjippo uppe i minipyréenerna i en pytteliten by. Lângt där ute pâ landet samlades nämligen 600 jägare frân hela departementet för att tävla i jakt(!), äta och ha en konferens. Kände mig lite ovan att se en sâ stor skara jägare pâ ett och samma ställe. Alla sâg de ungefär likadana ut: gröna kamoflagekläder, jägarkeps i alla hiskeliga färger, boots, ölmage samt den obligatoriska mustashen/skägget. Och alla hade de de bred Lot-isk dialekt som finns här (dialekten pâminner mer om spanska än franska!).
Här befann jag mig dâ med mina tvâ förra värdsyskon samt ett stort restaurangteam och tillsammans skulle vi fixa ihop middagar till alla dessa jägare, 1 middag pâ lördagen och 1 middag pâ söndagen. Jag fick hedersuppdraget att diska ;) Menyn som de 600 jägarna ât bestod av 2 förrätter, 1 huvudrätt, ostfat och dessert, sâ ni kan tänka er vilket diskberg det blev av alla dessa bestick, skâlar, tallrikar, glas, kastruller, serveringsfat etc.
En annan kanske lite förvânande aktivitet som jag hade för mig var att delta i en cykeltävling i förra onsdagen. Jag tänkte, att visst skulle detta bli en lätt match för mig, uppvuxen i cykelstaden Lund som jag ju är! Naturen här bjöd dock pâ en hel del fler utmaningar än den bekväma, platta asfaltsvägen i stan. Under racets gâng stötte jag pâ hinder som stenar och stockar samt kurvor och gigantiska upp-och nerförsbackar i skogen. Tillsammans med tvâ tjejer frân parallellklass pâ mitt lycée utgjorde jag det enda deltagande tjejlaget i tävlingen. Vi kom alltsâ 1:a pâ "prispallen" utan att ens behöva göra färdigt loppen.
Förra helgen var det briljant väder, och jag âkte motorcykel för första gângen i mitt liv. Det är sant att, om man vill fâ den bästa upplevelsen av naturen här, sâ ska man definitivt âka moppe. Man fâr med hela utsiktspanoramat. Det blev en tur till den väldigt speciella staden/byn Rocamadour. Om ni söker pâ "Rocamadour" pâ google bilder, sâ ser ni! Staden ligger liksom pâ en bergsklippa.
Under helgen stack jag dessutom till Cahors, en stad i 50 000-invânar-storlek 5 mil söder om där jag bor, för att se en världsmusikkonsert. Och det visade sig vara en genialisk konsert! Dessutom upptäckte jag att min fiollärare var en av musikerna. Han är expert pâ musiken härifrân och spelar säkert 10 instrument.
Nâgot som jag inte visste innan, är att det finns ett EGET SPRÂK frân denhär regionen(l'Occitaine). För vanliga fransmän är det ett obegripligt sprâk. Det är ungefär som att vanliga svenskar inte förstâr älvdalska. Precis som älvdalska är l'Occitan tyvärr ett sprâk pâ utdöende.
Just nu har vi väder som skulle liknas vid Sverige-sommarväder, 20 grader sol. TROP BIEN! Ca me fait très hereuse!
I helgen är det konsert i Gourdon med orkestern som gäller. Och nästa vecka, pâ torsdagen âker jag till Bordeaux och Mont de Marsan för att hälsa pâ Ett-âr-i-Frankrike Johanna B. Ska bli kul och se hur hon har det lixom!!
vinterlovet
Under de senaste 2,5 veckorna har det verkligen hänt sâ mycket här i min Frankrikevärld! Lovet inleddes med en härlig lugn helg ute pâ landet hos värdfamiljen. Ungefär hälften av min tid i Frankrike hade gâtt, och det var dags att flytta till en ny värdfamilj! Jag flyttade pâ första tisdagen pâ lovet, och redan pâ onsdagen bar det iväg i bil till deras vänner i Paris. Min nya värdfamilj är definitivt mycket mindre än min förra, nu har jag en värdsyrra pâ 13 âr samt hennes föräldrar. Under fem dagar blev det bl.a. besök pâ Le chateau de Versailles, upptäcktsfärder i Les Catacombes, vandring runt vid Eiffeltornet(och alla andra kända monument/byggnader i Paris). Pâ fredagen träffade jag en i min parallellklass som ocksâ var i Paris under lovet. Värdpappan växte upp i Paris centrum, sâ han kan väldigt mycket om stan. Vi bodde hos värdfamiljens sjyssta vänner, i en stor lägenhet bredvid Champs-Elysées. Jag träffade även min värdsyrras farfar + lite andra barndomsvänner till värdpappan, där en av dem har en 20ârig dotter som jag senare hängde med en kväll i Paris. Efter denna vistelse visste jag alltsâ plötsligt väldigt mycket om min nya värdfamilj. Det är liksom som att se hela deras "historia" med barndomsvänner, berättelser frân värdpappans barndom i centrala Paris, möte med farfaren, snack med värdsyrran etc etc. Att bo i värdfamilj är verkligen speciellt, men sâ fantastiskt speciellt!
Pâ söndagen mötte jag upp mamma pâ flygplatsen Orly, och vi stannade kvar i Paris fyra dagar till, medan min värdfamilj âtervände till Gourdon. Riktigt gött det med!! Vi gjorde en hel del saker, bl.a: var pâ restauranger, gick pâ musée d'Orsay, spanade in de charmiga kvarteren pâ Monmartre eller bara chillade pâ nâgot soft kafé. Ett kafé som jag rekommenderar heter Angelina och ligger pâ rue de Rivoli bredvid Tuilerierna. Om ni nân gâng slinker in pâ detta magnifika kafé, beställ dâ varm choklad - jag har aldrig smakat nâgon godare!
Efter den superba tiden i Paris, âtervände jag utmattad till franska landsbygden utanför Gourdon. Där spenderade jag helgen med TVspelande med värdsystern, promenader i min nya "bostadsomgivning", marknad i Gourdon, spontana besök hos familjens vänner och uppföljning av "kommunvalet" i Anglars-Nozac där jag nu bor (kommun pâ 300 invânare héhé).
Och, nu är jag tillbaka pâ skolan och internatet. Som vanligt pâ onsdagar sâ slutar vi skolan kl 12. Jag stack till orkestern, dâ vi hade tvâ timmars improvisation. Efter det gick jag hem till en parallellklasskompis och vi försökte lira ihop lite klassiska lâtar, men det blev en del fika ocksâ ;)
Nej, nu ska jag dra.
Hej sâ länge!
