...

Jag har gått in i alla rum i huset, gått några varv i trädgården och ställt mig på murar - och nu har jag äntligen hittat en punkt där min dator får internet genom att snylta på grannens wifi-anslutning. Så nu sitter jag på en liten stol, utomhus bakom värdfamiljens hus och skriver blogginlägg.

Idag var en sån dag då jag önskar att jag var hemma i Lund. Under mitt Frankrike-år har jag mött många personliga utmaningar. Att längta hem är en sådan. Ofta försöker jag få mig att undvika sådana tankar genom att göra något jag vet gör mig glad, prata med människor runtomkring eller att tänka på alla positiva saker med att vara här. Det kan vara en svårt, men det är en utmaning som man MÅSTE möta och lösa. Samtidigt har jag märkt att om man pratar om det och tillåter sig själv att vara ledsen, så är det mycket lättare att snabbt igen tillåta sig vara glad!

På eftermiddagen kom det däremot gäster hit till värdfamiljen, det var värdmammans två systrar + hennes mamma. Dessutom var familjen till ena systern där, däribland en heltrevlig kille i min ålder! Värdmammans familj är spansk, och en trevlig sådan. Lunchen förvandlades alltså till spansk, det kändes som att jag plötsligt teleporterades några tiotal mil söderut! La rencontré av dessa härliga släktingar gjorde susen, för nu tycker jag plötsligt att jag gärna skulle vilja stanna i Frankrike mer än en ynka liten månad.

Men så har det varit hela året. Svängigt. Ena dagen vill jag bara hem, andra dagen vill jag stannar här för lång tid framöver. Det kan till och med svänga från en stund till en annan. Men jag har lärt mig så mycket av att flytta hemifrån ett år, samtidigt som jag har fått så många förmåner av att vara gäst.

Under året har jag sett och upplevt så mycket. Jag har fullständigt fått dyka in i livet i Gourdon med allt vad det innebär: gå i en tredjeringare på en skola med ett ålderdomligt fyrkantigt system, superstrikt internat, lantliga fransmän, Occitansk folkmusik, lärt känna skolkompisar och diverse olika familjer som jag bott hos (vissa permanent, andra tillfälligt). Det finns så mycket att nämna! Men inte bara detta, jag har åkt runt en hel del i västra Europa, för att försöka se så mycket som möjligt av mitt utbytesår. Liksom pressa minsta lilla vattendroppe ur tvättsvampen. Jag har nog åkt mer tåg detta året än vad jag har gjort under hela mitt liv.

Vet ni vad? Det återstår bara 9 skoldagar för mig nu. 9 små ynka plutteskoldagar! Känns sorgligt, samtidigt som det känns så oerhört skönt! Inga mer mornar då jag vaknar av internatets brandlarmsklocka exakt klockan 6.50, inga mer överdjupa filosofilektioner och inga mer surveillanter som alltid håller ett varningens finger då man gör något som strider mot punkterna i skolans "Réglement intérieur".

På fredag är det utklädningsfest med filmfigurs-tema på gång och efter mycket reflektion har jag bestämt mig för att för en kväll förvandla mig till Jack Sparrow efter inspiration från en annan utklädningsfest i Lund då en tjej i min förra klass tog denna filmfigur, och blev så förbaskat lik honom!