...

Förra veckan spelade jag fiol varenda dag från morgon till kväll med 23 andra i något som kallas "World Wide Orchestra". De andra spelade saxofon, gitarr, bas, trummor, nyckelharpa, fiol, altfiol, congas, afrikanska trummor. En hejdundrans massa instrument helt enkelt. Vi spelade folkmusik från Skottland, Haiti och Palestina. Spännande! Skotsk folkmusik låter mest som irländsk pubmusik, Haiti har mycket rytmer med många afrikanska trummor och Palestina har komplicerade men roliga tonarter och taktarter. Ska bli spännande att se hur fransk folkmusik låter. Kanske lite som musiken i "Amelie från Monmartre"? Det skulle jag inte banga.

Nu har jag då skickat iväg ett brev till värdfamiljen efter ett resultatlöst försök att få kontakt med dem på mejlen. Kanske är det som en annan utbytesstudent sade om Gourdon: "nothing in that town seems to be on the internet". Ska bli kul att lära känna dem och se vad de är förena "filurer". Än så länge vet jag inte mer än att de bor lååångt ute på vischan, på en gård några kilometer utanför en liten by. Det blir en annorlunda upplevelse! :P

Ja, så nu har jag alltså varit på turné med kören i USA! Inte dåligt, det! Vi tog flyget till huvudstaden Helena, där alla invånare var otroligt rika, i staten Montana. Efter en helball helg där, fortsatte vi vidare mot den lilla orten Anaconda där jag mötte några helsköna människor hos min och Saras värdfamilj. Efter några dagar "bussade" vi vidare mot det egentliga målet med körresan: The International Choral Festival i Missoula!! Körer från Tjeckien, Estland, Tyskland, Taiwan, USA, Georgien, Mexiko och sist(och bäst)kören från Sydkorea.

Under veckan hade vi några sisådär tusen körkonserter och körrep, men som tur var hade vi också mycket tid att spendera med värdfamiljen. Sara, jag och Sofia fick äntligen se våra efterlängtade Buffalos och kämpade tidigt en morgon att klättra uppför M-et. Runtom i Montana har de nämligen anlagt gigantiska bokstäver på bergen. Hur många gånger jag än frågade folk varför i all sin dar man hade lite random vokaler och konsonanter på bergen i Montana, fick jag ändå aldrig någon vettig förklaring...

Efter 11 dagar i "the country of oppurtunities"(som amerikanarna ofta sade) med gigantiska bilar, hamburgare&pommes med konstigt mycket smör&dressing samt varuhus med eviga öppettider för att folk skulle kunna KONSUMERA KONSUMERA KONSUMERA, var det tråkigt nog dags för kören att åka tebax till Sverige.... TACK alla för en jääättekul resa!

Årets födelsedagspresent från Sofia: Kanotpaddlingshelg!

I lördags morse visste jag ingenting om vad som skulle hända under helgen. Det enda jag visste var att jag skulle campa någonstans, ja det kunde vara varsomhelst! Så iväg åkte jag med Sofia och hennes pappa Sven-Bertil i bilen. Plötsligt stannade vi till utanför Johanna Y:s hus och sen visade det sig att hon minsann också skulle följa med! så in hoppade Johanna och sedan körde vidare upp till Nilstorp där Elisabet stod i regnet (!). Hon skulle alltså också med! haha ja, jag blev värsta förvånad över att ni också skulle med! jag visste fortfarande inte vart vi var på väg men började få mina aningar...

När vi var framme visade det sig alltså vara en kanotpaddlings-helg! det var jättekul, mysigt och utmanande! allt från att paddla nerför små vattenfall(okej de var bara 50 cm höga, men ändå!) till att sitta vid lägerelden och grilla banan och choklad. Johanna lärde oss hur gulsparv, domherre och gransångare låter. ett smakprov är att gulsparv låter på följande sätt: sitt-sitt-sitt-sitt-sitt-sitt-tsyy. Tack sofia för allt du fixade och tack för en superduper ball present!